Lång väg till svensk legitimation

Vägen till svensk legitimation är lång och krånglig för sjuksköterskor med utländsk examen. Bara två av tio sjuksköterskor som utbildats utanför EU/EES når fram till målet. Det viktigaste för dem som lyckats har varit stöd och vägledning i processen.

Text: Lotta Engelbrektson

För de som klarar sig över alla hinder går det väldigt bra. Ett par år efter att de utländska sjuksköterskorna fått sin legitimation är så gott som alla verksamma i yrket. Majoriteten av dem har en anställning inom regionen och ofta arbetar de kvar i sin hemort.

Denice Högstedt som är sjuksköterska och doktorand vid Högskolan i Gävle har studerat hur sjuksköterskor från länder utanför EU/EES upplever sin väg till svensk legitimation.

– De som lyckas ta sig igenom hela processen är väldigt stolta. Plus att de skattar sin kompetens högre än de som har gått det vanliga sjuksköterskeprogrammet, säger hon.

För den som har en utbildning från ett annat EU/EES-land gäller EU-direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Det betyder att alla europeiska sjuksköterskor har rätt att bli legitimerade i Sverige. De behöver bara lämna in en ansökan till Socialstyrelsen, som styrker utbildning och språkkunskaper, sen får de sin legitimation.

För sjuksköterskor utanför Europa är det avsevärt krångligare. Då finns två vägar att välja mellan. Den ena är att gå ett kompletteringsprogram på två eller ibland tre terminer, beroende på vilket lärosäte de väljer. Den andra är ett teoretiskt och praktiskt kunskapsprov tillsammans med praktisk tjänstgöring.

Oavsett vilken väg som väljs börjar den hos Socialstyrelsen, som granskar den utländska utbildningen och jämför den med den svenska. Om den motsvarar ungefär samma nivå, längd och innehåll kan den sökande gå vidare till nästa steg och anmäla sig till kunskapsprov.

Den som i stället väljer att komplettera sin utbildning har fyra lärosäten att välja på i Stockholm, Göteborg, Luleå och Gävle.

– De flesta hittade Socialstyrelsens webbsida utan problem, men därefter tyckte många att det var svårt att sköta allt på egen hand, säger forskaren Denice Högstedt.

Varje år vänder sig omkring sex hundra sjuksköterskor, från länder utanför EU/EES, till Socialstyrelsen för att få sin utbildning bedömd. Ett par hundra av dem tar sig igenom de olika stegen och når fram till en svensk legitimation.

Vartannat år följer Universitetskanslersämbetet upp två årskullar av utländska sjuksköterskor som läst den kompletterande utbildningen till svensk legitimation.

Utredaren Niklas Odelberg som står bakom den senaste rapporten för läsåren 2017/2018 och 2018/2019 tycker att komplementutbildningen är en bra satsning.

– Närmare nittio procent av studenterna som deltog i undersökningen fullföljde utbildningen. Nästan alla av dem hade fått jobb som sjuksköterskor inom ett par år, säger han.

Av alla som får sin utbildning godkänd, är det ändå en bråkdel som kommer så långt. När SKR granskade utfallet för 2013 – 2018 var resultatet magert. Under perioden ansökte 2 800 sjuksköterskor om att få sin utbildning godkänd av Socialstyrelsen. 1 400 ansökningar godkändes, men bara 346 legitimationer utfärdades under samma tid.

SKR gjorde även en studie, ”Vägen till svensk legitimation”, som undersökte orsaken till det stora bortfallet. Anders Barane, som är utredare på SKR deltog i arbetet.

– Det kan se enkelt ut att få en svensk legitimation om man tittar på Socialstyrelsens webbsida, men i själva verket ställer det stora krav på individen och tar rätt lång tid. Bland annat måste den sökande bemästra språket och ha kunskap om det svenska sjukvårdssystemet för att ta sig vidare i valideringsprocessen, säger han.

Många av sjuksköterskorna som ingick i studien uppgav brist på information och vägledning som det främsta skälet, andra berättade att de hade fått jobb som vårdbiträden eller undersköterskor och nöjde sig med det.

– Jag skulle önska att det fanns tydligare insatser mellan att en ansökan godkänns fram till kunskapsprovet och att det inte tar så lång tid. Nu kan det dröja flera år innan personen har läst tillräckligt mycket svenska för att ens ha möjlighet att göra ett försök, säger Anders Barane.

Att det är en påfrestande process, från ansökan till mål, är de flesta eniga om. Särskilt för dem som valt att validera sin utbildning med ett kunskapsprov.

De sjuksköterskor som deltog i Denice Högstedts studie på Högskolan i Gävle vittnar om stress, frustration och långa väntetider. Många upplevde att informationen var bristfällig och blev osäkra på vart de skulle vända sig mellan de olika stegen. Ibland kändes det så hopplöst att de var nära att ge upp.

– En av de tuffaste utmaningarna var osäkerheten, att de inte visste hur lång tid processen skulle ta. Dessutom var de tvungna att göra allting själva, från att förbereda sig inför kunskapsproven till att hitta en plats där de kunde göra den praktiska tjänstgöringen, säger Denice Högstedt.

Inger Jansson är docent i omvårdnad och viceprefekt för utbildningsfrågor på Institutionen för vårdvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon ansvarar för sjuksköterskornas kunskapsprov som de måste göra innan de kan få sin legitimation.

– I år har vi firat att fem hundra sjuksköterskor har klarat provet hos oss sedan starten 2016. De är ett fantastiskt tillskott till den svenska hälso- och sjukvården, säger hon.

När Inger Jansson först träffar sjuksköterskorna gör de ett teoretiskt kunskapsprov, som motsvarar den svenska slutexamen. Under provet presenteras sjuksköterskorna för två patientfall och får svara på såväl medicinska frågor som omvårdnadsfrågor. Eftersom testet helt och hållet är på svenska sätts också sjuksköterskas språkkunskaper på prov.

– Då får vi lite koll på om de är färdiga språkligt. Klarar de inte provet kan de välja att göra om det längre fram eller att gå den kompletterade utbildningen, säger Inger Jansson.

Om sjuksköterskorna klarar det teoretiska testet väntar ett praktiskt kunskapsprov på universitetets kliniska träningscenter. Här får de, i en naturtrogen miljö, visa sina färdigheter genom att bland annat sätta kateter och dropp.

– När de har klarat båda proven väntar tre månaders praktisk tjänstgöring på ett sjukhus eller någon annan vårdinrättning där det jobbar sjuksköterskor. Praktikplatsen måste de ordna själva, berättar Inger Jansson.

Många av sjuksköterskorna som ansöker om legitimation jobbar redan i vården som undersköterskor. Då har de ofta stöd från arbetsgivaren och kan göra praktiken på sin arbetsplats. För de som inte har några kontakter kan det vara avsevärt tuffare.

– De måste ju göra varje steg själva, vilket kan vara svårt att klara om du inte ens känner någon som jobbar i vården. Vi försöker stötta dem så mycket vi kan här, men det är ju egentligen inte vår uppgift, säger Inger Jansson.

Trots att sjuksköterskorna kommer från jordens alla hörn är deras baskunskaper ungefär desamma som de som utbildats i Sverige. Det som kan vara annorlunda är den svenska vårdkulturen. Många är ovana vid teamarbete och att sjuksköterskan har en ledande roll. Dessutom kan begrepp som personcentrerad vård vara något helt nytt.

– Men de är väldigt målmedvetna. För dem som har rätt stöd på vägen är det också ett smidigt sätt att få sin legitimation, eftersom de slipper läsa om sin utbildning.

I den uppföljning som Denice Högstedt har gjort är det ingen skillnad mellan de sjuksköterskor som valt att gå en kompletterande utbildning, jämfört med dem som gjort ett kunskapsprov. Det har gått lika bra för båda grupperna som lyckats ta sig igenom nålsögat.

Majoriteten av dem jobbade som sjuksköterskor och trivdes mycket bra. De var glada och stolta över att de etablerat sig på arbetsmarknaden och hade möjlighet att försörja sin familj.

– Eftersom de flesta har jobbat som sjuksköterskor i sitt hemland tidigare har de en helt annan erfarenhet än nyutexaminerade sjuksköterskor i Sverige, vilket kan förklara varför de skattade sin kompetens högre än andra studenter i slutet av den svenska sjuksköterskeutbildningen, säger Denice Högstedt.

Flera av dem som deltog i undersökningen berättade om bekräftelse från sina kollegor. De upplevde att arbetskamraterna visade tillit till deras kunskap och erfarenhet och att de ofta blev tillfrågade om råd i kniviga situationer.

– Så fort de kom ut och jobbade försvann frustrationen. De kände sig behövda och blev stärkta av kollegornas förtroende.

Denice Högstedt är imponerad av sjuksköterskornas beslutsamhet och hur de tagit sig över alla hinder. Sjukvården har ett högt tempo och att ta sig an en ny roll, på ett helt nytt språk, i en annan kultur är inte det lättaste. Forskaren såg också hur viktigt det sociala stödet hade varit under resans gång.

– Eftersom en av utmaningarna var att hitta information och hjälp inför de olika stegen i processen, kanske informationen skulle kunna göras mer lättillgänglig. Det är så viktigt att de som har den här kompetensen kommer ut i den svenska sjukvården, säger hon.