Samernas hälsa i fokus

Vården behöver bli mer tillgänglig för samer – inte minst för dem med psykisk ohälsa, menar forskaren Petter Stoor. Nu har Region Dalarna startat en telefonmottagning med förebyggande hälso- och sjukvård riktad till samer.

Text: Lotta Engelbrektson/Ann-Cathrine Johnsson

Trots att samer i allmänhet har lika god psykisk hälsa som andra har samerna oftare självmordsproblematik, och det gäller särskilt de renskötande samiska männen, som dött oftare i självmord.

– Bland renskötare vet vi också att psykisk ohälsa av olika slag varit betydligt vanligare än bland andra norrlänningar, säger Petter Stoor, som forskar om samers hälsa.

Det här är något som sannolikt hänger samman med den stress och press samebyarna utsätts för och som renskötarna lever i, menar han.

Som exempel ger han stor konkurrens om betesmarker med andra samhällsintressen och rovdjursattacker på ren, vilket gör det svårt att klara sig som renskötare och för många upplevs som ett existentiellt hot.

Petter Stoor har tidigare forskat på självmordsproblematik bland samer, men har nu ett mer övergripande folkhälsofokus.

– En central sak jag försöker uppnå tillsammans med mina kollegor är att skapa översikt över samernas hälsa i Sverige, och hitta sätt att långsiktigt följa och studera samers hälsa. Det rör förstås psykisk hälsa, men all annan slags hälsa också, säger han.

Vad behövs för att samer ska få en jämlik hälsa?

– Till att börja med behöver vi tydliga politiska inriktningsbeslut som visar att samernas hälsa är lika viktig som andras. Ett konkret steg skulle till exempel vara att ge samiska patienter rätt att tala samiska i sina vårdmöten.

Enligt Petter Stoor är det vanligt att samer under vårdmöten upplever sig ”reducerade” till sin sociala gruppidentitet – alltså att vårdgivaren hamnar i att överfokusera på det samiska – eller att den samiska identiteten blir helt osynlig. Både det ena och det andra lägger hinder i vägen för det ömsesidiga förtroende som är grunden för alla goda vårdmöten, menar han.

– Vid sidan av att sådana negativa erfarenheter kan man också tänka sig att samer av olika skäl drar sig för att söka vård för att man inte vill vara till besvär, att man är mer känslig mot att lämna ut sig själv till andra eller att man söker andra sätt att avhjälpa sina besvär, säger Petter Stoor.

Hur kan vården möta samer för att de ska ges bästa möjliga vård ur samernas perspektiv?

– En förutsättning är att man kan etablera vårdsystem som förmår möta de samiska patienterna på deras egna villkor, med exempelvis egna kontaktvägar bemannade av ”specialister” på samisk kompetens, men även tillgång till vägledning, rådgivning och utbildning för den allmänna vårdpersonalen som träffar samiska patienter.

Det finns allt fler exempel på sådana mottagningar och kompetenscenter, men nästan alla finns i Norge, menar Petter Stoor.

– Det kan inte vara så att samiska patienters rättigheter hänger på att det råkar finnas rätt kompetens på plats på just min vårdcentral eller boendeenhet - det måste man kunna garantera och arbeta för på en högre nivå.

2017 startades Kunskapsnätverket för samisk hälsa, som är ett samarbete som syftar till att säkerställa en god hälsa och en vård på lika villkor för det samiska folket.

– Det policyarbete som ligger till grund för Kunskapsnätverket för samisk hälsa har varit jätteviktigt, men organisationen behöver stödjas och stärkas ytterligare så att de kan etablera långsiktiga och systematiska arbetssätt, säger Petter Stoor.

I samarbete med kunskapsnätverket har Region Dalarna startat en telefonmottagning som ett pilotprojekt med syfte att testa en metod kring förebyggande hälso- och sjukvård riktat mot samer inom Älvdalens kommun, med särskilt fokus på psykisk hälsa.

– Satsningen ska fungera som ett initialt stöd för att tillgängliggöra information och bidra till att öka tillgängligheten till vårdinsatser. Även om renskötande samer är en riskgrupp för psykisk ohälsa, uppsöker de ogärna vården, varken för sin fysiska eller psykiska hälsa, säger psykiatrisjuksköterskan Anna Samuelsson som sköter telefonmottagningen.

Tanken med projektet är just att sänka tröskeln till kontakt med vården. Den som ringer behöver inte uppge sina personuppgifter och det kan även vara en anhörig eller vän som ringer och som är orolig för någon annan.

– Då kan jag lotsa personen till rätt vårdinstans, berättar Anna Samuelsson.

De flesta som hör av sig söker råd och vägledning. De vill kunna hjälpa en familjemedlem eller kompis som inte mår bra och som drar sig undan kontakt. Ett syfte med telefonrådgivningen är att kunna ge råd och stöd i ett tidigt skede och arbeta suicidpreventivt genom detta.

– I de flesta fall krävs ingen specialistvård och jag kan hänvisa till en enhet inom primärvården eller annan lämplig instans, säger Anna Samuelsson.

Avstånden är stora i Norra Dalarna och närmaste psykiatrimottagning ligger i Mora, vilket innebär en resa tur och retur på 30 mil för patienterna. Det betyder att många av läkarbesöken sker på distans.

Sedan rådgivningsprojektet startade i oktober förra året har mycket arbete gått ut på att upplysa om projektet och att man kan få kontakt med en specialistsjuksköterska.

– Än så länge har det inte varit så många som har ringt, men jag tror att vi måste ge det lite mer tid. Vi behöver skapa en allians med målgruppen, menar Anna Samuelsson.

I pilotprojektet med telefonrådgivning ingår, förutom Anna Samuelsson, en läkare och en utvecklingsledare på hållbarhetsenheten. I höst ska projektet utvärderas och förhoppningsvis utökas i framtiden.

– Jag är säker på att telefonmottagningen behövs som ett komplement. Alla invånare inom region Dalarna ska ha tillgång till en jämlik vård, oberoende av var i länet man bor. Det är inte rimligt att någon som mår psykiskt dåligt ska behöva åka så många mil för att få tillgång till vård, säger Anna Samuelsson.